Qui Vicini

Några kanske skrattar eller helt enkelt tycker man är löjlig om man säger att man aldrig skulle kunna bo på landet. Jag är född, uppväxt i Göteborg och kommer förhoppningsvis inte dö just här. Lite större planer än så har jag allt, faktiskt. Jag förstår inte vad som är så underbart men den svenska landsbygden? Jag blir deprimerad på landet, jag börjar gråta för minsta lilla, vill helst sova bort hela dagen. Det är lungt, inget ljud och det luften är bättre blablalbla...jag har försökt, jag har försökt i snart 18 jävla år att trivas med gödsellukten, bussar som går varann timme och en granne som bor en kilometer ifrån mig. Det går inte, så nästa sommar tar jag med mig Zoloft för säkerhetsskull.

Landet eller stan?